I morse var jag tvunget att ringa till
god vän (som förstår att fina knappar är lycka) och säga att "Nu får du komma och titta!"
En person i min direkta närhet har inte den förståelsen, att det är som en skatt, en knappskatt.
De flesta av knapparna är från en nedlagd kappfabrik och därför är många knappar ganska stora och perfekta till koftor.
Här ett litet urval med finfina koftaknappar.
Här några "äckelfina", de i mitten kallar jag för
"prussiluska" knappar. Den gröna har en diamant i hålet.
Så några sextio och sjuttiotalsknappar. Inte så dumt eller hur?
Med hej fr. Tant Kofta
